Micke Bergs vernissage

I dag skulle jag egentligen ha jobbat, men när min kund av bokade fanns det verkligen ingen anledning att hänga i Borlänge då det bjöds på högklassig vernissage i Stockholms stads museum.

För drygt ett år sedan leddes jag in till Micke Bergs blogg av en vän, sedan dess har Micke haft en given plats på min väldigt korta lista av fotografer vars bilder jag gillar. Han arbetar på ett sätt som jag själv ska göra i framtiden, ett sätt där fotograferande, skrivandet och livet går hand i hand. Min tid för den typen av arbetande har inte kommit ännu. Jag måste mogna, ha tålamod och hitta mig själv först.

För övrigt var det fullt ös på vernissagen, när jag och Pia-Lena först kom dit var det så trångt i den lilla cellen att man fick gå i ett ringlande led för att se några bilder. Jag fick se skymten av Anders Petersen med, en annan fotograf som tar grymma bilder i vårt lilla land. Men jag vet inte vad jag ska tycka om det här med vernissager egentligen, jag går dit, kollar på bilderna ungefär en kvart, bläddrar i någon bok sen drabbas jag av nån slags panikångest, vet liksom inte vart jag ska ta vägen, någon social mingel människa har jag aldrig varit, ändå vill jag inte gå därifrån för det är lika roligt att kolla på människorna som kommer dit, men stå där och glo gör mig bara mera nervös och till slut flyr jag fältet. Det vore trevligt om det fanns lite bänkar man kunde sitta på, uppradade på mitten liksom.



Nästa gång ska jag också ta blommor med mig!